Så blev det nypotatis, snaps, åskatmosfär i luften, en blomsterfallos i ögonvrån.
Midsommar. Årets mest överskattade högtid. Bara ännu en ursäkt för att "få lov" att supa (som om man inte kan göra det vilken annan dag som helst). Inte nog med all mat som tusentals värdar får stå och laga, alla bord som ska dukas - tänk alla midsommarstänger som ska hissas upp innan blommorna hinner vissna/falla av! Fatta vad mycket energi det måste ta att dels försöka få upp den, dels frustrationen över antalet gånger det inte går (kan tänka mig att det för många är ett projekt).
Själv är jag mör och fin efter hittills sju dagars biff. Speciellt är jag mör efter förrgårdagens cykelolycka (jag förlorade cykeln och en del av min armbåge på grund av godiset jag köpte inför, mja, just det, midsommar) vilken nog faktiskt påverkade mig mer än jag trodde. Igår förstod jag inte ens vart jag var, än mindre att jag överhuvudtaget vaknade. Idag, tja... jag vaknade ju, så långt är jag med. Men är så sjukt trött. Hela jag sover, vartenda liten del av mig.
Strax är det iväg till jobbet igen. Sedan hem, sova. Sedan vakna igen. Men inte för att jobba, utan för att fira. Inte midsommar, för guds skull; den annalkande sommaren och fem dagars sommarlov (?) efter dessa åtta dagar av jag vet inte vad. Och kasslern på cykelvägen som överlevde. Min cykel är förresten sönder.
Tja så länge!
Midsommar är svennebananens högtid :)
SvaraRadera