You give a little love, and it all comes back to you.

Av någon anledning har låten från Coca Cola-reklamen fastnat i mitt huvud - den är så bra! Varför har jag inte lyssnat på Bugsy Malone förut? Laaalaaalalalalalaaa....

Usch, idag ska jag till skolan igen. Idag är det dags för en ny termin av sådant som ska fastna i huvudet. Sådant som man mer eller mindre tvingar sitt huvud att klibba fast fakta i sig. Idag ska jag till skolan.

Jag vet inte varför jag är nervös egentligen - det här är någonting som jag gjort förut. Men jag kan inte sluta tänka på alla nyheter detta skapar. Jag ska åka tåg till lund, jag ska gå någonstans dit jag gick för första gången igår och jag ska sätta mig i samma sal som en massa andra människor som jag inte kan namnet på och som jag förmodligen ska kunna handskas med i resten av terminen. Det största av allt? Jag ska plugga musik. Det är någonting som drar upp hela tre år av mitt förflutna, någonting som sätter press på min framtid. Vad ska jag göra sen? Vad är meningen med allt det här? Kommer jag att trivas med att hålla på med någonting så flummigt som musikvetenskap? Jag har gjort det här förut. Kommer jag klara av att göra det igen?
Öy, hoppas att jag kommer att fixa det. Har iallafall redan varit och lånat böcker till kursen, så halva grejen är avklarad redan.

Och hur ser ställningen ut i min undersökning? De ledande grädd-med-marmelad-söta-gosedjurs-favoriterna är Anka och Groda. Anka var ett ledande fjäderfä, men Groda fintade och tog sig jämsides som en värdig motståndare. Jag väntar spänt på fler röstare!


You're gonna be remembered for the things that you say or do, laaalaaalalalalalalaaa..

Inkompetens

"Hejsan, jag har en fråga och undrar om ni kan svara på den" "Ja, vilken avdelning ska jag koppla dig till?" "Jo, det är det jag inte är riktigt säker på.." "Du måste ju veta vilken avdelning du ska till" "Det handlar om..." "Kvinnokliniken, psykiatriska kliniken, allergikliniken, vart är det du vill?" "Jag är inte säker" "Men vart ska jag koppla dig då, du måste ju veta det om du ringer hit" "Jag vill ha ett rece.." "Vart ska jag koppla dig någonstans!?" "Levaxin.." "Vilken klinik tillhör det!?" "Jag vet väl inte.. någon jäkla vuxenavdelning" "VUXENAVDELNING TILL VADÅ!!??" "Jag är ju inte säker!" "Är det medicinsk avdelning du ska till? Är det det??" "Jag antar det.." *beeeep* *ny röst* "Den medicinska avdelningen är öppen vardagar mellan tio och tolv" *klick*

Om jag inte hade känt mig så stressad dels av min osäkerhet, dels den panikerande tanten på andra sidan linjen och dels min tunghäfta, hade jag höjt rösten och sagt "Om inte du lugnar ner dig, visar en patient en gnutta hänsyn och lyssnar på vad jag har att säga så går jag raka vägen till din chef och klagar på den usla servicen som detta sjukhus har." Jag hade fortsatt med mitt glada humör de kommande timmarna efter plågosamtalet och jag hade undrat varför jag inte ringer sjukhuset oftare. Nej, självklart gjorde jag inte det. Jag satt och tog emot medan växeltanten matade och matade på med stress, stress och åter stress som underströk min osäkerhet ännu mer.

Varför? Jo, för att man förväntar sig inte av en organisation vars händer så många lägger sina liv i, att de ska agera respekt- och tanklöst gentemot en patient som ber dem om hjälp - det som organisationen ska stå för allra mest av allt. Det är någonting som gjorde mig så paff idag, det mest iögonfallande exemplet på inkompetens som jag stött på.
Jag må vara överkänslig. Jag är den som snarare står chockad och kollar min motståndare förfärat i ögonen för att sedan vända mig om och gå, istället för att be personen ifråga att dra åt helvete. Jag är den som inte klarar av att handskas med människor som inte fått lära sig hyfs - min inre känsla säger att "då var det inte meningen att den här personen skulle få lära sig någonting sådant". Jag är en av dem som vänder andra kinden till, som man säger.
Ju fler människor som tänker som jag, och i ju högre grad, desto mer empati och social kompetens väntar man sig av en personal på vilken organisation som helst. Och varför skulle det vara annorlunda för växeln på ett sjukhus, dit människor ringer för att få hjälp med sina hälsoärenden? Så mycket stress i en sjukhusväxel innebär större anledning till utökning av resurser och personal för maximal komfort för dem som känner press bara inför att ringa till ett sjukhus!


Deckaren för tillfället ;D

Ovegetariskt salladsfreak

Bananer och äpplen i stora lass
I form av juice, i form av glass
Kanske vill du gärna smaka
En jättesmarrig päronkaka
Jordgubbe, ananas, blodapelsin
Kroppen behöver ju vitamin
Blandning av vatten- och honungsmelon
Ja, låt oss ditcha den stackars kon ;)
(En tripp till BK då och då går iofs alltid för sig)

Blandat

Igår fick jag för första gången på ett bra tag se en regnbåge. Färger i blandningen av solsken och regn. Kanske är det bra med pogativa sidor (Ja, precis, blandat positivt med negativt=pogativt. Jag borde verkligen ge ut en egen ordlista), någonting fint verkar komma ut från det i vilket fall som helst.

Det regnar så mycket att Blomma hade kunnat simma i luften utomhus. Det är mysigt, men inte strandvänligt. Man blir inte brun direkt, och varmt vet jag inte om det är heller. Jag som hade tänkt åka rullskridskor till gymmet idag. Orka med buss liksom.



Jag vet inte om jag skrivit det förut, men jag har skaffat gymkort. Dags att bli nyttig, låta mekaniken ta över ens kropp och snart även tänka kostigt. Jag tycker inte om att tänka på kost. En gång i tiden lovade jag mig själv att aldrig någonsin räkna kalorier - frågan är hur väl man lyckas sätta sig i form utan det där kaloriräknandet.

Hmmm.... Man kanske ska försöka visa mänskligheten att det faktiskt går?

Somter.

Värmen har slagit mot fönstret. Hela mitt rum kokar av den plötsliga hettan som tagit över himlen över Malmö. Vart jag än kollar över gräsmattan ser jag halvnakna studenter liggande på sina filtar njuta av solen. Detta efterlängtade fenomen verkar ha insett hur mycket nytta det gör denna annars så trista, kalla, mörka sommar. Äntligen kommer flipflopkänslan och glassförsäljningen till liv.

Äntligen, äntligen kan man se fram emot ännu en Malmöfestival efter en bra, het sommar som lyckades fullfölja sin uppgift, trots att den hade ett uppehåll fram tills början av augusti.

Malmöfestivalen. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det känns absolut inte längesen sist. Och det gör att det absolut inte heller känns som lång tid kvar tills man kommer sitta i soffan igen, iklädd varma tofflor och med glögg i ena handen och en lussekatt i andra. Tänk, ett fönster beklätt med snö längsmed sidorna, och kyla, blåst och tjocka små hungriga fåglar utomhus.

Samtidigt som jag får smått ångest inför den kommande svårigheten att ta sig hemifrån på grund av istappar i näsan (vilket stör andan ur dem flesta), får jag denna varma känsla inombords som gör att det inte spelar någon roll om det är Malmöfestival, stranddags eller julfest.

Ofta hör man klagomål om antingen värmen eller kylan. Hur de stör sig på svetten som rinner ner mellan skinkorna på grund av den gassande solen, eller hur de stör sig på att fingrarna knäcks av när man snabbt som satan vill gömma dem i fickorna undan den otäcka blåsten. Det är som att man längtar till sommaren när det är vinter och tvärtom. Jag är en av dem även om jag inte alltid vill medge det.

Men igår var en av de bästa sommardagarna, då jag drog med vännerna till parken för att grilla. En bild på brända korvar och halvråa grillspett blev sommarens bästa sommarbild som definitivt kommer vara det som håller mina tankar uppe om den gassande, men trots allt varma, solen då jag sitter i soffan och värmer mig på min nyligen kallnade temugg.

Sötpuppa

Jag skulle baka bröd igår, ett sånt dära som man köper i affären som man bara tillsätter vatten så är det klart - och när jag öppnade den så flög en mal ut ur kartongen. "Ue" tänkte jag för, men annars brukar jag inte ha sånt problem med malar - det är ju som en fjäril som flyger på natten!

Jag släppte det ganska snabbt, speciellt då jag fick syn på en liten puppa med en ny liten nattfjäril som höll på att skapas. ^^ Även om många kan se det som äckligt, satt jag och tänkte "aaawww" och tog foto.

Hihi ^^