Hierarki.

En person sa: "Ju längre upp i hierarkin man kommer, desto fler/mer korkade människor verkar man stöta på." Jag läser igenom påståendet ett antal gånger, och finner ämnet väldigt intressant. Jag känner väldigt trevliga, bra, ansvarsfulla chefer med huvudet på skaft samt med medkänsla för sina anställda.

Men det går inte att bortse från att det faktiskt finns människor där ute som startat framgångsrika företag, eller antagit höga, politiska poster, och som verkar helt förlorade när det kommer till empati och mänsklighet. Är det för att livet sparkat vissa människor i röven så hårt att de fått en klar syn på hur saker och ting är hos vissa och därmed vett och etikett? Eller handlar det snarare om att andra människor fått så hårda tag att de tänker på hur det hade kunnat vara, och att de kommer lyckas att ha det bra om de bara inte tänker på sina känslor? Eller handlar det om ren oförmåga att känna med andra?

Det hade varit spännande att få se någon slags statistik över högt stående chefers EQ-värde, jämfört med lägre avlönade, vanligt förekommande personer. Om någon kan tipsa mig om någonting så skulle det vara uppskattat.
Jag undrar om EQ är någonting som kan höjas eller sänkas med erfarenheter och dylikt, eller om det handlar om någonting så enkelt som att man inte är begåvad nog. Det finns ju de vars intelligens känns aningen begränsad. Samtidigt tycker man att det nog borde krävas en del IQ om man ska kunna ta sig så långt som vissa gjort. Emellertid behöver man kunna koppla ihop människors eventuella känslor med olika situationer, både för den emotionella och den intelligenta förmågans skull. Om vi drar det ett steg längre; hur stor är egentligen skillnaden mellan IQ och EQ? Är skillnaden verkligen så ren som somliga vill påstå?

Kan skillnaden mellan IQ och EQ kanske liknas vid skillnaden mellan moral och etik? o_O