Nej? Nej. Okej. Jag flummade rejält i förra inlägget. Nu när jag läste det, insåg jag att jag inte bara kan lämna min blogg sådär för några dagar. Någonting måste vara klargjort också. Och varför inte bara vara rakt på sak. Varför bara inte säga exakt vad man tänker på just i detta nuet.
Jag undrar. Vad är etik, vad är moral, vad är förstånd, och vad är sunt förnuft? Vem kan förklara för mig, varför människor skyller ifrån sig på materiella ting, på flytande ting och på fasta ting, och ibland, varför skyller människor ifrån sig på varandra? Fasen, jag vill leka helgon. Men hur jag än försöker, så är det hela tiden någonting inom mig som gnager, som säger "Isia, du är väl liiiide skyldig själv." Och ja, klart. Någon gång i livet kommer man väl förhoppningsvis till insikter om hur korkad man egentligen är innerst inne. Och filosofierar man tllräckligt mycket, kanske man till och med kan bli en guru, eller varför inte Naken-Janne/Helikopterdude.
Ibland, när man vaknar en morgon på ett golv och en kudde, en filt över sig och i kläder som man hade på sig kvällen innan, minns man helt enkelt vissa grejer alltför väl för att låta dem passera förbi. Särskilt saker som påverkar ett psykiskt och ett fysiskt mående hos flera personer, etsar sig fast i huvuden. Trötta huvuden. För trötta huvuden för att egentligen göra någonting speciellt och roligt den dära uppvaknade dagen. Speciellt när man vaknar i en skitig lya, undrandes vart man ska ta vägen. Vänta, har detta hänt förut? Självklart. Varför tänker man inte innan, om och efter? Varför tänker inte folk för sig själv heller? Yes. Jag har några människor som skrafsar med tassarna efter att få befinna sig på en "menande"-lista. Men så rak på sak är jag inte. För tydligen är det bara jag som bryr mig.
Gah, så vill man vara ett helgon igen. Sluta, Isia, sluta. Skaffa dig en självinsikt för helvete. Hade du gjort bättre om du befann dig i den sitsen?
...
I have my eyes set on you, watch out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar