tisdag, februari 12

En tidig dag.

"Yeah!! My dad is better than yours!" "We have the same dad, you idiot." "Yeah, but mine is smarter!"

Haha. Family Guy rockar as.

Idag gick man upp klockan sex på morgonen för att för första gången känna sig som en arbetsperson med tidiga arbetsmorgnar. Att gå upp som alla andra, att äta ordentlig frukost som alla andra, att läsa morgontidningen som alla andra, att pendla som alla andra och att komma hem på eftermiddagen, precis som alla andra. Plötsligt finns det inte längre tid för Våra bästa år, Oprah eller Ricki Lake. Plötsligt är det inte längre att vara uppe så länge man bara orkar kvällen innan, för dagen därpå finns det en tid att passa. Man är upptagen på dagen. Man ställer krav på sin fritid, på sig själv, och på helg-hitta-påanden.

Jag har följt en del diskussioner om arbetslöshet, bidragstagande och arbetsnarkomani. Vittnande om hur de olika parterna trampar ihjäl varandra, på grund av att de anser att deras livsstilar är de ultimata, gör mig smått generad. Jag står inte på någon av sidorna. Jag jobbar för att få ihop en ekonomi samt någonting vettigt att göra om dagarna, men hade jag haft möjligheten så hade jag lätt låtit bli att offra hela min fritid "bara för att ha lite pengar att leva för". Alltså skulle ett bidrag som räckte för en lugn och fri livsstil, vara kanon för mig.

Tyvärr finns det människor som inte vill acceptera sådant. De trivs med att betala skatt till samhället, men hatar att folk lever på den. Det är okej att onödigt dyra projekt sätts upp, såsom svindyra bänkar utanför stadsteatern, men att en person ska få leva ut sig själv tillräckligt innan den är redo att tjäna ett helt samhälle med ett arbete som kanske gör resten av vardagen trött och livlös, det är fullkomligt otänkbart. Alla ska jobba, oavsett om man vet vad man vill ägna sig åt specifikt eller inte. Och det handlar absolut inte om individens egna bästa, att "det är bättre för din ekonomi om du jobbar för dig själv". Det är helt enkelt personer som jobbar, betalar en del av sin lön till staten, men spottar på att dela med sig till andra.

Jaa. Det var väl bara det jag hade att säga egentligen, för ikväll iallafall. Nu måste jag lägga mig för att sova. Imorgon ska jag upp tidigt för att jobba.

Kjam.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar