Nåväl. Eftersom det är vad en blogg är; att ha någon att prata med - fast till i stort sett vem som helst, då vem som helst kan läsa en blogg (som inte har en sekretessinställning för enbart vänner el. dyl.), så ska jag försöka göra det också. Detta var ju lite grann temat här för fyra år sedan (om än i tämligen blygt format), men snart kom jag underfund med att mitt liv faktiskt inte är så himla spännande jämfört med andras. Läs folks bloggar! De gör de mest fantastiska saker... De shoppar, går i skolan, jobbar, pluggar, shoppar, reser (dessa är de mest spännande, enligt mig), tar hand om sina barn (eller är gravida), träffar kompisar, dricker kaffe, lagar mat, träffar kompisar, shoppar.
På festligheten jag var på igår var det fina grejer som gällde. Cocktailklänning för damerna och kostym för herrarna, tema "fluga" - hör och häpna, alla skall ha fluga! "Hur i all sin dar hittar man en fluga en dag innan sittningen" hade tankarna farit. Men så kom jag på, att det finns flera sätt: till exempel att man tar med en fluga, eller att man tar med en bild på en fluga, eller man kan ha en låtsaskompis som heter "Bzz", eller så låtsas man vara en fluga själv. Men ja, stressade människor är himla tråkiga så något sådant kom jag aldrig på.
Det blev högklackat, svart hatt och genomskinlig frack. På grund av den kraftiga vinden blåste dock hatten av strax innan jag hoppade in i bilen! Gissa om jag blev lättad, när vi en stund senare kunde stanna vid trottoaren på andra sidan gatan och hämta hatten där den landat.
Kvällen blev alkoholfri utöver ett glas rödvin. Ja, alkoholfri för mig. Studenter är inte den folkgrupp som har för avsikt att bevara sin hälsa. Ta det nu inte fel! Jag är ingen torrboll inte, alkohol har förekommit även i min värld - ack, de midsommardagar och nyårsnätter som snurrat i min skalle. På senare dagar har det dock flutit bort, och när vardagsangelägenheter smyger sig på så finns det ingenting så uppskattat som en klarvaken människa. TRO MIG. Ibland behövs kontraster för att man ska kunna se.
Alkohol är för övrigt djävulens påfund, säger jag dig. Man dricker för att våga, man dricker för att slappna av, man dricker för att ha roligare. Vissa kan inte ens ha roligt utan alkohol. Allt blir ju så himla mycket roligare med alkohol, och somliga nöjer sig enbart med det allra bästa.
Visst får man lov att bli på lyret. Men vi lever i ett alkoholiserat samhälle. I fredags- och lördagsdimman har vi noll koll på vad som händer runt oss, förutom den kåthet som sipprar runt på dansgolven och klänger sig fast på rörliga kroppsdelar från barer och soffgrupper. I gruppdynamikens värld förstärks dimman ytterligare med flummiga, ogenomtänkta meningsuppbyggnader och konstiga tal, som enbart en berusad skulle förstå eller åtminstone känna sig berörd av. Alkoholismen är ett eget språk, fast vi alla känner till dess vokabulär (förutom kanske "zzzzniiiiiiettvvvviiissskkkähhhubbääälääähhh.......").
Så igår kväll, när jag kände att det var dags att röra sig hemåt, tog jag en runda för att ta farväl av mina nya bekantskaper. Till min förfäran insåg jag dock, att det bland de allra flesta knappt var lönt. Blickarna från människor som samtalat med mig hela kvällen, såg rätt igenom mig. Jag var ett spöke - eller rättare sagt, de kunde inte fästa blicken. Och vad de sade kunde jag knappt uppfatta, än mindre begripa.
Och på något, twistat sätt, tog det mig tillbaka till grundskolan. Jag hatade grundskolan, för där var det samma sak: jag var ett spöke.
Det har sina likheter; då ville jag så gärna vara en av dem - men fick inte för mamma. I somras blev jag som dem - och det sket sig fullkomligt (mamma har alltid rätt).
Då var flugan smink och utmanande kläder. Idag är det alkohol. Då vägrade jag ändra på min personlighet eller mitt beteende för att passa in, jag ville bara klä mig annorlunda samt sminka mig (vilket jag inte fick). För några år sedan ville jag dricka alkohol som alla andra (vilket jag inte fick).
Likheten ligger i flugans beteende och språk. Ingen, som inte är en fluga, förstår en fluga. Men den som vill vara en fluga, räck upp en hand. Jag vet vad jag gör med bananflugor: ställer fram en skål med vinäger blandat med diskmedel. Diskmedlet tar bort ytspänningen så att flugorna inte kan hålla sig på ytan. På så sätt drunknar de undan sina små, störiga, patetiska bananflugeliv.
Så, den som vill vara en fluga, räck upp en hand. Uppenbarligen ville inte min mamma att jag skulle bli en fluga.
På festligheten jag var på igår var det fina grejer som gällde. Cocktailklänning för damerna och kostym för herrarna, tema "fluga" - hör och häpna, alla skall ha fluga! "Hur i all sin dar hittar man en fluga en dag innan sittningen" hade tankarna farit. Men så kom jag på, att det finns flera sätt: till exempel att man tar med en fluga, eller att man tar med en bild på en fluga, eller man kan ha en låtsaskompis som heter "Bzz", eller så låtsas man vara en fluga själv. Men ja, stressade människor är himla tråkiga så något sådant kom jag aldrig på.
Det blev högklackat, svart hatt och genomskinlig frack. På grund av den kraftiga vinden blåste dock hatten av strax innan jag hoppade in i bilen! Gissa om jag blev lättad, när vi en stund senare kunde stanna vid trottoaren på andra sidan gatan och hämta hatten där den landat.
Kvällen blev alkoholfri utöver ett glas rödvin. Ja, alkoholfri för mig. Studenter är inte den folkgrupp som har för avsikt att bevara sin hälsa. Ta det nu inte fel! Jag är ingen torrboll inte, alkohol har förekommit även i min värld - ack, de midsommardagar och nyårsnätter som snurrat i min skalle. På senare dagar har det dock flutit bort, och när vardagsangelägenheter smyger sig på så finns det ingenting så uppskattat som en klarvaken människa. TRO MIG. Ibland behövs kontraster för att man ska kunna se.
Alkohol är för övrigt djävulens påfund, säger jag dig. Man dricker för att våga, man dricker för att slappna av, man dricker för att ha roligare. Vissa kan inte ens ha roligt utan alkohol. Allt blir ju så himla mycket roligare med alkohol, och somliga nöjer sig enbart med det allra bästa.
Visst får man lov att bli på lyret. Men vi lever i ett alkoholiserat samhälle. I fredags- och lördagsdimman har vi noll koll på vad som händer runt oss, förutom den kåthet som sipprar runt på dansgolven och klänger sig fast på rörliga kroppsdelar från barer och soffgrupper. I gruppdynamikens värld förstärks dimman ytterligare med flummiga, ogenomtänkta meningsuppbyggnader och konstiga tal, som enbart en berusad skulle förstå eller åtminstone känna sig berörd av. Alkoholismen är ett eget språk, fast vi alla känner till dess vokabulär (förutom kanske "zzzzniiiiiiettvvvviiissskkkähhhubbääälääähhh.......").
Så igår kväll, när jag kände att det var dags att röra sig hemåt, tog jag en runda för att ta farväl av mina nya bekantskaper. Till min förfäran insåg jag dock, att det bland de allra flesta knappt var lönt. Blickarna från människor som samtalat med mig hela kvällen, såg rätt igenom mig. Jag var ett spöke - eller rättare sagt, de kunde inte fästa blicken. Och vad de sade kunde jag knappt uppfatta, än mindre begripa.
Och på något, twistat sätt, tog det mig tillbaka till grundskolan. Jag hatade grundskolan, för där var det samma sak: jag var ett spöke.
Det har sina likheter; då ville jag så gärna vara en av dem - men fick inte för mamma. I somras blev jag som dem - och det sket sig fullkomligt (mamma har alltid rätt).
Då var flugan smink och utmanande kläder. Idag är det alkohol. Då vägrade jag ändra på min personlighet eller mitt beteende för att passa in, jag ville bara klä mig annorlunda samt sminka mig (vilket jag inte fick). För några år sedan ville jag dricka alkohol som alla andra (vilket jag inte fick).
Likheten ligger i flugans beteende och språk. Ingen, som inte är en fluga, förstår en fluga. Men den som vill vara en fluga, räck upp en hand. Jag vet vad jag gör med bananflugor: ställer fram en skål med vinäger blandat med diskmedel. Diskmedlet tar bort ytspänningen så att flugorna inte kan hålla sig på ytan. På så sätt drunknar de undan sina små, störiga, patetiska bananflugeliv.
Så, den som vill vara en fluga, räck upp en hand. Uppenbarligen ville inte min mamma att jag skulle bli en fluga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar