Platon var den mänskliga historiens största tänkare. Arbetare var för honom ovärdiga, och ju mindre en människa arbetade med händerna desto mer respekt förtjänade hon. De finaste människorna var de som satt och tänkte hela dagarna, och som lät omgivningen arbeta för dem.
Än idag läser vi Platons filosofier. Mängder av litteratur baseras på hans verk. 400 år före Kristus levde Platon, men hans skrifter är odödliga. Varför?
Kanske är det den nakna sanningen. Kanske går det helt enkelt inte att säga emot. Självaste faktumet att vi känner igen oss i en skrift som tecknades ned för 2400 år sedan, men som ändå kan relateras till vårt egna samhälle, psyke och manér, vittnar om att vi har en oföränderlig mänsklighet.
Några kanske finner det självklart. Själv kan jag tycka att det är smått skrämmande; bör inte människans psyke ha förändrats en hel del under dessa millennium i takt med att världen förändras? Se vart tekniken fört oss idag. Hur vi har asfalterade gator, elektricitet som värmer våra lägenheter, datorer arbetar för oss.
Kanske är vi idag alla fina människor. Många av oss slipper arbeta för hårt, eftersom datoriseringen tagit oss den biten på vägen.
Men inte är vi tänkare för det.
Mänskligheten har, sedan våra ben började bära oss för att vi skulle slippa åla, senare sedan hjulets uppkomst, använt sig av diverse verktyg för att göra saker enklare för sig. Den fysiska kraften behöver ibland förstärkas.
Men när vi idag har rättstavningsfunktioner i ordbehandlingsprogrammen, och ursäkter för att människor ska slippa gå den svåra vägen och bara lära sig stava, har det gått på tok för långt med alla dessa förenklingsmedel. Med detta inte sagt att vi inte behöver hjälpmedel, visst finns det människor som verkligen behöver dem för att åstadkomma sina mål.
Jag är rädd att mänskligheten till slut bara slappar efter, när datorerna gör jobbet åt oss. Slappfisar, som helt enkelt stänger av för att hänge sig åt en av de sju dödssynderna: frossan. "Jag förtjänar faktiskt det här efter allt detta arbete".
Du gjorde dig förtjänt av någonting när du tänkte ut ett sätt att få tag på det. Med dagens enkelhet i form av kortbetalning och bankomatuttag krävs det dessvärre inte något geni för att tänka ut någonting alls; möjligen att skaffa resurserna. Kanske är det en del av utvecklingen: att trots all enkelhet göra valet att tänka till.
Men, det var ju det Platon gjorde. Omgivningen arbetade för honom, så att han kunde få tänka ifred.
...var gick ni? :(
Än idag läser vi Platons filosofier. Mängder av litteratur baseras på hans verk. 400 år före Kristus levde Platon, men hans skrifter är odödliga. Varför?
Kanske är det den nakna sanningen. Kanske går det helt enkelt inte att säga emot. Självaste faktumet att vi känner igen oss i en skrift som tecknades ned för 2400 år sedan, men som ändå kan relateras till vårt egna samhälle, psyke och manér, vittnar om att vi har en oföränderlig mänsklighet.
Några kanske finner det självklart. Själv kan jag tycka att det är smått skrämmande; bör inte människans psyke ha förändrats en hel del under dessa millennium i takt med att världen förändras? Se vart tekniken fört oss idag. Hur vi har asfalterade gator, elektricitet som värmer våra lägenheter, datorer arbetar för oss.
Kanske är vi idag alla fina människor. Många av oss slipper arbeta för hårt, eftersom datoriseringen tagit oss den biten på vägen.
Men inte är vi tänkare för det.
Mänskligheten har, sedan våra ben började bära oss för att vi skulle slippa åla, senare sedan hjulets uppkomst, använt sig av diverse verktyg för att göra saker enklare för sig. Den fysiska kraften behöver ibland förstärkas.
Men när vi idag har rättstavningsfunktioner i ordbehandlingsprogrammen, och ursäkter för att människor ska slippa gå den svåra vägen och bara lära sig stava, har det gått på tok för långt med alla dessa förenklingsmedel. Med detta inte sagt att vi inte behöver hjälpmedel, visst finns det människor som verkligen behöver dem för att åstadkomma sina mål.
Jag är rädd att mänskligheten till slut bara slappar efter, när datorerna gör jobbet åt oss. Slappfisar, som helt enkelt stänger av för att hänge sig åt en av de sju dödssynderna: frossan. "Jag förtjänar faktiskt det här efter allt detta arbete".
Du gjorde dig förtjänt av någonting när du tänkte ut ett sätt att få tag på det. Med dagens enkelhet i form av kortbetalning och bankomatuttag krävs det dessvärre inte något geni för att tänka ut någonting alls; möjligen att skaffa resurserna. Kanske är det en del av utvecklingen: att trots all enkelhet göra valet att tänka till.
Men, det var ju det Platon gjorde. Omgivningen arbetade för honom, så att han kunde få tänka ifred.
...var gick ni? :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar