När kommunikation inte finns där så blir jag förbannad. Och när egenhandling uppstår istället, så blir jag ännu mer förbannad å motpartens vägnar - för visst fan ska man handla tillsammans, om man är tillsammans. Men, så kommer ju även den andra partens egenhandlingar upp till ytan - för visst fan ska man handla tillsammans, om man är tillsammans.
Så var går gränsen för egenhandling, när vi i grunden är flockdjur? Vad vi än gör, kan skada någon i vår närhet på ett eller annat sätt. Var går gränsen för "för långt", "för mycket" eller "för lite"? När behöver vi tänka "mer" på vår omgivning? Om det inte finns någon runtom dig; vem ska du ta hänsyn till då? Den du vill ha i din närhet? Men om denna person gång på gång avfärdar dina avsikter med att välkomna?
"Världen väntar inte på dig, min vän. Världen går vidare och det är ditt val att stå och stampa, eller att fortsätta. Lev ditt liv värdigt, handla eftertänksamt och sunt. Bruka det du behöver, och ge inte efter för förbjudna frukter. Om du anser dig vara mänsklig, låt dem veta i förtid så att din smäll inte kommer dubbelt när du gör ett mänskligt misstag. Om du anser dig själv gudomlig, begå för guds skull inte ett mänskligt misstag.
Inse att allt du gör har en anledning, och skyll allt du kan på anledningen. Inse, att oavsett vad så är handlingen ett faktum. Var stolt över dina gärningar, beskriv dina känslor och omge dig med människor som beskyddar dig. Vet, att det är ingen annan än du som förtjänar kärleken till dig. Men låt dina medmänniskor veta vem du är och vad du står för.
Var pålitlig. Trampa inte ned det du står för, gå inte emot det. Men bli inte undergiven dina ståndpunkter; vet, att det är du som väljer dem och inte de dig.
Och när du kan göra allt detta, när du blivit en människa med värdiga ideal, sinnesbilder och behov, kom tillbaka hit igen. Mitt nummer finns på eniro. Min mail är densamma som alltid. Min kärlek till dig är lika stark som spindelnätet då det tvinnats till ett rep. Men vet, att även sådant brister när för mycket tär."
Herregud, ingen är frisk. Men vem är det egentligen som är minst sjuk? Den som är lyckligast? Är den lyckliga den som ingenting vet? Är den olyckliga den som vet allt? I den här världen verkar det så. Och jag vill just nu inte sitta med facit i hand.
Så var går gränsen för egenhandling, när vi i grunden är flockdjur? Vad vi än gör, kan skada någon i vår närhet på ett eller annat sätt. Var går gränsen för "för långt", "för mycket" eller "för lite"? När behöver vi tänka "mer" på vår omgivning? Om det inte finns någon runtom dig; vem ska du ta hänsyn till då? Den du vill ha i din närhet? Men om denna person gång på gång avfärdar dina avsikter med att välkomna?
"Världen väntar inte på dig, min vän. Världen går vidare och det är ditt val att stå och stampa, eller att fortsätta. Lev ditt liv värdigt, handla eftertänksamt och sunt. Bruka det du behöver, och ge inte efter för förbjudna frukter. Om du anser dig vara mänsklig, låt dem veta i förtid så att din smäll inte kommer dubbelt när du gör ett mänskligt misstag. Om du anser dig själv gudomlig, begå för guds skull inte ett mänskligt misstag.
Inse att allt du gör har en anledning, och skyll allt du kan på anledningen. Inse, att oavsett vad så är handlingen ett faktum. Var stolt över dina gärningar, beskriv dina känslor och omge dig med människor som beskyddar dig. Vet, att det är ingen annan än du som förtjänar kärleken till dig. Men låt dina medmänniskor veta vem du är och vad du står för.
Var pålitlig. Trampa inte ned det du står för, gå inte emot det. Men bli inte undergiven dina ståndpunkter; vet, att det är du som väljer dem och inte de dig.
Och när du kan göra allt detta, när du blivit en människa med värdiga ideal, sinnesbilder och behov, kom tillbaka hit igen. Mitt nummer finns på eniro. Min mail är densamma som alltid. Min kärlek till dig är lika stark som spindelnätet då det tvinnats till ett rep. Men vet, att även sådant brister när för mycket tär."
Herregud, ingen är frisk. Men vem är det egentligen som är minst sjuk? Den som är lyckligast? Är den lyckliga den som ingenting vet? Är den olyckliga den som vet allt? I den här världen verkar det så. Och jag vill just nu inte sitta med facit i hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar