Dagens blogg.

Ältande, ältande ältande
Daltande, daltande, daltande
Skrattande, tjoande, skämtande
Dansande, springande, haltande

Det var dagens dikt, jao.

Jag har.. eh.. varit stolt idag. Jag var på gymet. Jag tränade... och det var ju bra. Men det var första gången på ett tag. Vilket är rätt pinsamt att skriva här eftersom jag någon gång under förra året skrev "jag ska bevisa för folk att man inte behöver tänka kostigt för att vara smal". Well congratulations Isia. Du har överbevisat dig själv. För när pastan och hamburgarna hamnade på tallriken fanns det ingen återvändo. Det måste helt enkelt ätas och sådant tar helt enkelt för mycket tid för att man ska hinna gå till gymet också.

Nu ska Pontus inte gå och gnälla på att jag inte motiverar honom till träning. För nästa gång kan ni daska på att jag får med mig honom till atletfabriken!! Vi ska bli som Barbie och Ken ^^ Hihi.

-

Ooops. Juste. Jag har fått jobb. Så nu vet ni det. Den första februari bär det av till Köpenhamn för att jobba. Spännande eller vad!? Lixom, en huvudstad (jag är halvt rädd för huvudstäder för att de är så stora) på andra sidan Öresund som jag plötsligt ska åka över till regelbundet (ja, asså... jag har ju inte gjort det alls) för att jag faktiskt har skaffat mig ett LIV..! Haha, nä nu påstår jag ju inte att arbete är liv. Men inkomster som leder till saker som man kan göra.. är.

Visst suger det? Man står praktiskt taget stilla utan pengar. Det är så vi har byggt upp vårt kära samhälle. Där vi lever idag, måste vi faktiskt ha slantar för att kunna klara av någonting överhuvudtaget. Förutom att jobba. Men då tjänar man ju slantar. Så allt vandrar ju kring det i slutändan iallafall.
Ja fasen, annat var det förr. Då kunde man använda sin styrka och intelligens och sånt, för att överleva. Man fick jaga, skörda och baka för mat på bordet, telefoner fanns inte så man fick gå och faktiskt hälsa på folk, och dåtidens teveapparater var lingon- och svartvinbärsbuskar. Undrar om folk kände till det dära kopptelekommunikationsknepet. Ni vet, när man har två muggar och fäster ett snöre mellan dem så man kan prata med varandra genom varsin mugg. Men var fick de muggarna ifrån om det inte fanns såna dära maskiner. Använde de metallmuggar? Är det inte lättare att bli träffad av en åskblixt då?

...Är det den princip som dagens mobiltelefoner bygger på? o_O