En något.

Efter att ha tagit ett tidigare, och längre, sportlov från bloggen är jag tillbaka från semestern med nya krafter. Så nya de kan vara efter att man spelat "The Sims 2 - Jorden runt", iallafall.

Denna morgon inser jag att det måste vara någonting inom mig som stör min sömn. Sömnsvårigheter har jag väl haft ända sedan jag vet inte när, har på något sätt alltid hatat att sova - men kan det verkligen vara de sömnhatiska tankarna som blir till en tvångstanke när jag bestämmer mig för att stanna uppe ett extra tag på natten?
Hela natten var rätt idiotisk i den bemärkelsen. Jag tog mig en kopp kaffe för att jag kände mig sugen på det, vid midnatt.. och än är jag vaken, detta trots ett försök till en natts sömn utan några resultat värda att nämnas. "Jag vill verkligen sova, men ögonen är vidöppna och hjärtat slår i femtontusen per sekund" lät det från mig vart femtonde, vart tjugonde minut. Och med tanke på att jag redan visste om att min kropp reagerar så på kaffe, så är ni under en minut efter att ha läst detta tillåtna att lägga till ett litet hånskratt efter ert "fan-va-hon-maler-på-i-den-här-bloggen"-suckande.


Åh. John Lennons - Imagine-låt spelas på teve nu, på nån kanal. Så sjukt fin den är, speciellt när man sitter i sin känslomässiga efter-en-natt-av-koffein-morgonstund. Den som uppfann John Lennon... måste ha varit ett geni.

Nåja. Ska dricka min saft nu. Kallt, friskt, en härlig smak och precis vad som behövs en dag som denna.

Dagens blogg.

Ältande, ältande ältande
Daltande, daltande, daltande
Skrattande, tjoande, skämtande
Dansande, springande, haltande

Det var dagens dikt, jao.

Jag har.. eh.. varit stolt idag. Jag var på gymet. Jag tränade... och det var ju bra. Men det var första gången på ett tag. Vilket är rätt pinsamt att skriva här eftersom jag någon gång under förra året skrev "jag ska bevisa för folk att man inte behöver tänka kostigt för att vara smal". Well congratulations Isia. Du har överbevisat dig själv. För när pastan och hamburgarna hamnade på tallriken fanns det ingen återvändo. Det måste helt enkelt ätas och sådant tar helt enkelt för mycket tid för att man ska hinna gå till gymet också.

Nu ska Pontus inte gå och gnälla på att jag inte motiverar honom till träning. För nästa gång kan ni daska på att jag får med mig honom till atletfabriken!! Vi ska bli som Barbie och Ken ^^ Hihi.

-

Ooops. Juste. Jag har fått jobb. Så nu vet ni det. Den första februari bär det av till Köpenhamn för att jobba. Spännande eller vad!? Lixom, en huvudstad (jag är halvt rädd för huvudstäder för att de är så stora) på andra sidan Öresund som jag plötsligt ska åka över till regelbundet (ja, asså... jag har ju inte gjort det alls) för att jag faktiskt har skaffat mig ett LIV..! Haha, nä nu påstår jag ju inte att arbete är liv. Men inkomster som leder till saker som man kan göra.. är.

Visst suger det? Man står praktiskt taget stilla utan pengar. Det är så vi har byggt upp vårt kära samhälle. Där vi lever idag, måste vi faktiskt ha slantar för att kunna klara av någonting överhuvudtaget. Förutom att jobba. Men då tjänar man ju slantar. Så allt vandrar ju kring det i slutändan iallafall.
Ja fasen, annat var det förr. Då kunde man använda sin styrka och intelligens och sånt, för att överleva. Man fick jaga, skörda och baka för mat på bordet, telefoner fanns inte så man fick gå och faktiskt hälsa på folk, och dåtidens teveapparater var lingon- och svartvinbärsbuskar. Undrar om folk kände till det dära kopptelekommunikationsknepet. Ni vet, när man har två muggar och fäster ett snöre mellan dem så man kan prata med varandra genom varsin mugg. Men var fick de muggarna ifrån om det inte fanns såna dära maskiner. Använde de metallmuggar? Är det inte lättare att bli träffad av en åskblixt då?

...Är det den princip som dagens mobiltelefoner bygger på? o_O

Drömsex..sexdröm..?

Låg och läste "Iskallt och stenhårt - mina tjugo år i texas fängelser" av Rickard Flinga, en hittills ganska bra bok om en svensk man som suttit inne i Texas hårdaste fängelser och som delar med sig av sina upplevelser. "En rak, saklig och osentimental berättelse." Den är svår att få grepp om, men om man lägger manken till och verkligen försöker att förstå den så finner man faktiskt en spännande text direkt ur en brottslings hjärta.
Efter ett tag togs försöken över av en efterlängtad trötthet och jag slumrade till, i hopp om att äntligen få sova från en någorlunda bra tid på dygnet (ja, klockan tre på natten).

Och jag sov riktigt gott, speciellt med tanke på vilka drömmar jag hade. Dock var det dessa som även väckte mig.
Jag förståååår bara inte. Det är andra natten i sträck som jag har en sån här dröm. En lesbisk dröm om folk som jag känner. Men till skillnad från första gången, kände jag denna gången av att jag inte riktigt ville ge efter för den lesbiska frestelsen för att den kändes förbjuden. Ändå låg vi tätt omslingrade i någon säng i ett rosa rum, jag hade jättehögklackade skor på mig, mina underkläder var avdragna och hon hade tagit av sig sin behå. Askonstigt. Och hur ska jag kunna möta min kompis blick efter en sådan här dröm!? XD
Och huuuur i hela världen ska man tolka den?

*kliar mig fundersamt i huvudet och klickar på "Publicerar inlägg"...*

Sån dära obeskrivlig lathet.

Jo, nu ska jag förklara för er här.

Jag ockuperarmin hjärna hela tiden,
Men aldrig kroppen.
Medan mitt sinne används, till fel saker dessutom,
Är resten av mig absolut stilla.
Som om någon rädsla tagit över mig!
För vad skulle hända
Om jag ställde mig upp en dag
Och gjorde allt som jag tänker på att göra?
Och inte glömde nåt av det,
Typ, skrev ned det på ett papper
Organiserade mig.

Organiserade mig.
Wow, att jag inte tänkte på det.

Lista för idag:
- Städa mitt rum.
- Diska.
- Laga mat.
- Duscha.
- Måla naglarna (hey, alla behöver nåt för stunden)
- Göra en kul frisyr.

Rädslorna: Städa mitt rum, diska, laga mat.
Varför: Jo, det är tråkigt.
Räddaren: Måla naglarna, göra en kul frisyr, och en jävla massa musik i bakgrunden.

Hör av mig senare och berättar hur det går.
Men, det med organisation. Det har ju lixom blivit lite sämre med det sen man flyttade hemifrån. Wow. Inte konstigt att man sväller.... XD

En jul, flera jular.

Sitter och äter risgrynsgröt med duninneskor på fötterna och tomteluva på huvudet. Längtar tillbaka till den underbart mysiga julstämning som fanns till för bara en kort tid sedan. Det känns som om alla nyårsfiranden har tagit bort den. Det är synd.

Till och med snön i förrgår känns som en inkräktare. För en jul i Malmö är grön, inte vit.

Vintersaker.

Idag, när jag kollade ut genom fönstret, fann jag tusentals små vita flingor virvla runt i vinden. Enligt Pämsan hade de även funnits till igår, men det blir aldrig så speciellt som när man ser det med egna ögon. Det är som med nyårsfyrverkerier, ungefär. Trots att man inte är på värsta festhumöret, ingen konfetti som omger en eller något kompisgäng som får upp en på dansgolvet, kommer det fortfarande efter år av erfarna, tjatiga nyårsveckor alltid upp någon slags barnsligt förtjust, skuttande känsla inom en på själva nyårsafton när hela himlen pryds med olika färger och former. Tja, kanske bara hos mig då.
Årets nyårsfyrverkerier, för att hoppa in på nyårsämnen. Det är faktiskt en lite annan känsla att stå och titta på fyrverkerier på nyårsafton från femte våningen mitt i stan, än att stå nere på marken som man gjort alla år innan. Jag har aldrig tyckt om eller förstått folks inköp av fyrverkerier, de kostar ju skjortan. Men att uppifrån se hela Malmö dumma sig på en och samma kväll och titta på när de spränger sina pengar i luften, jaa, det är helt klart någonting som man kan få stå och njuta av. En kväll om året iallafall.

Mitt nyårsfirande blev tyvärr inte det där viltfestandet som planerat, men tomtebloss är ännu en faktor som får fram festglädje och barnslighet inom mig. Dock ska jag nog aldrig mer dricka välling ur vinglas, eftersom det har tendens att torka fast i glaset och blir urjobbigt att diska (det är en avskyvärd historia, det där med vällingen, låt oss bara säga att barnmat är skonsamt mot en vinterkräksjuk/jätteeventuellt vinterkräksjuk mage). Även om somliga mådde dåligt så blev en supermysig nyårsafton en supermysig räddning.

Vidare, om jag ska ge filmtips (vi kollade på film efter fyrverkeristunden), så kan jag ju hjälpa er att dissa "Alvin and the chipmunks". Den handlar om tre stycken animerade ekorrliknande krabater som med en nedhuggen julgran kommer hem till en fullt oanimerad musikaliskt misslyckad människa i en fullt oanimerad värld. Förutom att de har extreeeeemt söta röster, har klockren klang när de sjunger trestämmigt, och har stora, knäsvagande ögon, så är filmen.. jaa, helt klart sågbar. Chipmunksen var de bästa skådespelarna i hela filmen, och de var som sagt de enda karaktärerna som var animerade. Filmen är nog lite som en "Hello Kitty"grej, allmänheten tycker att det är sött med rosetter och kattansikten, men själva tecknade serien är så lam så det är inte sant.

Hey, Martin, blev det någon smörgåstårta över?

God fortsättning (i efterskott?) på er.

Kram kram