Herregud. Jag tittade nyss på almanackan. Har det verkligen undgått mig att det är sjunde december idag? Jul! Om bara drygt två veckor är det julafton. Snart har ett år gått, och snart är det på väg mot ännu ett nytt. Vart är tiden på väg? Och när sattes julpynten i fönstren? När lystes Malmö upp av de fina träden med blå lampor och alla julgranar på torgen?
Vart är tiden på väg?
Det får inte vara sant. Det får det bara inte. En snäpp fick mig just att inse att hela jag ligger på halt, hela min tillvaro befinner sig i en yttre rymd utan golv och utan tak. Vad ska man göra nu? Lägga sig på golvet och slå med armar och ben, eller resa sig upp och bete sig som en människa?
December! Jul!
Barndomens alla glädjefyllda leenden och längtande till presenter och god mat flög igenom mig för en stund sedan. Trots allt julpynt i staden sedan två veckor tillbaka, trots julgranarna på torgen. Ingenting påverkar så mycket som en insikt. Ingenting. Och snart är det jul. Och ett år har gått förbi mig, utan någon förvarning.
Jul. Snart känner jag mig som ett barn igen. Men bara för en dag, innan allt börjar om, igen.
Det är bra att du kan känna så mycket spänning inför julen, jag känner bara att det blir jobbigt :P
SvaraRaderaFörutom att träffa gamla polare haha!