Morr.

Ibland sysslar man med saker som man sysslar med varje annan dag, och man kommer in i rutiner som gör att hjärnans tankeverksamhet kan unna sig promenader åt andra håll. Medan jag dukar upp borden i restaurangen kommer jag på poetiska, aningen misslyckade textremsor. T. ex.

"Tänk dig en vattenpöl på en trottoar, i ett ösande höstregn. Men trots vattendropparna som speglas i pölens vattenyta, reagerar denna ej på regndropparna som faller på den. Den flyter istället, nästan nonchalant, lika lugnt och sansat som om den var en öde sjö en kvittrande sommardag."

Det kunde ha varit början till någonting stort. Men nu har jag gått och glömt att copyrighta det, vilket innebär att någon kanske snor det och gör en stor hit av det. Inte ens för att ära mig. För varför skulle man ära någon okänd bloggare som skriver några krafs på en unken, ouppdaterad hemsida med en egobild som bakgrund? Nej, detta skulle användas för personens egen vinning, för att känna att man får ut någonting av andras talanger och kanske tjäna pengar på det.

Men varsågod. Skulle jag någonsin läsa det i en bästsäljande novell, roman eller självbiografi, utan att det är citerat eller refererat eller vilket fint ord som än skulle passa till något som kanske skulle gynna mig... så skulle jag inte fälla en tår. Jag skulle sitta och le för mig själv. Tänka, "fasen, jag måste vara duktig som får andra att få saker publicerade utan att jag behöver göra någonting speciellt".

Inte för att någon skulle sno det och göra en stor hit av det. Inte vad jag själv tror iallafall. Så höga tankar, stor-författare-tankar, bästsäljande-novellist-tankar, har jag inte om någon som går och snor citat från stackars bloggare som inte har något vettigt att skriva om. Men även om jag så skulle se det på nån community för emosar som skriver egna vackra verk, skulle jag ändå le för mig själv. Tänka, "fasen, jag måste vara duktig som får andra att få saker publicerade utan att jag behöver göra någonting speciellt".

För nuförtiden behöver man inte vara så duktig för att få saker publicerade utan att behöva göra någonting speciellt. Det säger bara, "klick".

Damn. Personlig lycka is - the - shit.