Ja, det är den tolfte november idag. Den tolfte november, då jag plötsligt finner mig själv hemma i min egen lägenhet, helt själv, med nydiskat kök och bäddad säng. Mitt liv ser annorlunda ut på något sätt. Inte alls som det har sett ut det senaste året.
Utsikten över Malmö stad från mitt fönster säger mig att jag klarar mig. Jag, med världen för mina fötter. Jag vet inte hur jag blev så tankspridd. Det enda jag vet är att jag trivs som jag har det just nu, även om jag har en jäkla massa att sätta nål i. Kanske har det att göra med att Pontus fått en lägenhet i Malmö, kärlekskrank som jag är. Eller kanske, att jag lyckats få tillbaka kontakten med mina vänner, den kontakt som jag mist under årets gång på grund av en massa tankspriddhet. Det är ofattbart vad tankspriddhet kan göra med en.
Vad jag uppfattat det som, så finns det två sorters tankspriddhet som jag är medveten om - den som man kan skriva om och den som bara sitter och maler i ens huvud. Det är den senare som jag har varit fastlåst i, och den har varit så störig! Den har gjort mig sentimental, ogästvänlig, osäker och allmänt odräglig. Jag vet inte varför det har blivit så. Men det har fått mig att tänka ännu mer. Som ni märkt, har det blivit bloggande om ditten och datten, saker som har stört mig och saker som jag vill ha ändring på. Ja, tacka vet jag bloggande. Jag är ingen Alex Schulman, men att klaga med sin blogg är jäkligt förfriskande att göra, måste jag säga.
Så, snart bär det av till duschen och sedan är det visst tacoskäk hos Sofisen (Japia). Det ska bli trevligt!
/Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar