Ibland känns det som om man inte orkar, vill eller känner för att göra någonting. Bara sitta och stirra.
(Sen kan man göra det med stil.) Häromdagen ösregnade det. Det var det mysigaste jag varit med om på ett tag. Satte mig och tittade ut genom fönstret, kände mig som en gammal farmor men njöt verkligen av doften av regn, blött gräs och fuktigheten där jag satt på femte våningen.
Andra dagar har jag suttit vid datorn, suttit, spelat. Som en avslappning för hjärnan, som ett utlopp för behovet av någonting utvecklat - som ett rent tidsfördriv. För en stund sen stängde jag ner spelet. Plötsligt kände jag mig som ett stort frågetecken. Vad fasen ska jag göra nu?
Det ligger en stor klädhög på min säng. Under en paus i spelandet fick jag för mig att tömma mina klädhyllor och lägga kläderna i en hög på sängen för att sortera, vika, och se. Jag har så himla mycket kläder. Jag förstår inte vart allt kommer ifrån, och varför jag aldrig finner någonting att ha på mig till fester och dylikt.
Undrar hur mycket jag har försummat.
Att gaska upp sig och ta tag i saker är mycket lättare sagt än gjort. Helst av allt skulle jag vilja leka igenom livet. Lugn som en falk strosa igenom det, njuta av de mjuka vågorna och lära mig nya saker som om det vore det allra enklaste som finns.
Funderar på att ta vara på lite mer av mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar