Att ta vara på en stund

Ibland känns det som om man inte orkar, vill eller känner för att göra någonting. Bara sitta och stirra.

(Sen kan man göra det med stil.) Häromdagen ösregnade det. Det var det mysigaste jag varit med om på ett tag. Satte mig och tittade ut genom fönstret, kände mig som en gammal farmor men njöt verkligen av doften av regn, blött gräs och fuktigheten där jag satt på femte våningen.

Andra dagar har jag suttit vid datorn, suttit, spelat. Som en avslappning för hjärnan, som ett utlopp för behovet av någonting utvecklat - som ett rent tidsfördriv. För en stund sen stängde jag ner spelet. Plötsligt kände jag mig som ett stort frågetecken. Vad fasen ska jag göra nu?

Det ligger en stor klädhög på min säng. Under en paus i spelandet fick jag för mig att tömma mina klädhyllor och lägga kläderna i en hög på sängen för att sortera, vika, och se. Jag har så himla mycket kläder. Jag förstår inte vart allt kommer ifrån, och varför jag aldrig finner någonting att ha på mig till fester och dylikt.

Undrar hur mycket jag har försummat.

Att gaska upp sig och ta tag i saker är mycket lättare sagt än gjort. Helst av allt skulle jag vilja leka igenom livet. Lugn som en falk strosa igenom det, njuta av de mjuka vågorna och lära mig nya saker som om det vore det allra enklaste som finns.

Funderar på att ta vara på lite mer av mitt liv.

Den dära natten

Ibland finns det nätter då man är delad. Då man minns ord som sagts, och som man lagt så mycket vikt vid att det blivit som en slags ledsagare. Ett ersättande element för någonting som man egentligen har inom sig - den fria viljan, den egendomliga tanken, den själsliga sångrösten. En bluff, skapad på bekostnad av tilliten till ens egen person.

Ord blir så mycket mer när de förvandlas till en hel människa i ens inre. Den ovan nämna bluffen är inte orden, orden blir bluffen. Oråd anas då ord mals om, och om, och om, och om igen tyst, tyst för sig själv inombords...

Dit kommer till slut alla känslor. Dit kommer till slut alla krav på sig själv, på omgivningen och sen ännu mer på sig själv. Dit kommer minnena, sen tillvaron, sen framtiden som bryts ihop i känslovrak. Och omkring den ännu oordnade oordningen vandrar döden hotfullt.

Då känslor blir ens styrka, det är då styrkan blir känslig.

Ps. Symboliken är mitt andranamn och känslorna min hemliga kärlek.

Omvänt, upp och ner och baklänges. Myggbett.

Igår var första utgångskvällen i Malmö på över en månad. Det slutade med myggbett.

Det blev en tripp till Pildammsparken med Riffsan och Micke och alla andra för att se operan Carmen. Tyvärr hamnade vi bakom scenen så det blev inte så mycket tittande, mest fjollande och skrattande åt allt omkring oss. Till slut kom en modig kille fram till oss och frågade vad vi gjorde där för att vi inte verkade så värst intresserade av operan.

Då började en annan tant applådera åt honom med en sur blick på oss.

Människor är så söta när de försöker försvara sitt nöje, eller vill försvara sitt nöje men nån annan får göra det åt dem för att de inte vågar.

Jag hade tagit med mig muffins till alla att snaska på men nån hade chilinötter så då var jag inte lika poppis längre.

Nej, det var en söt kväll tyckte jag, och kändes skönt att få gå ut igen och kul att få träffa vänner igen (=

Det andra första inlägget

En resa tillbaka till Malmö från en "nästan" annan kontinent (Stockholm-Kumla-Kumla-Stockholm) kräver även ett pånyttstartande av en blogg man haft för en tid sedan.

Kom hem från Kumla i förrgår från ett besök hos min Pontus, väl i Malmö blev jag förbluffad över hur skånskt alla pratade, hur främmande allt kändes och hur högt i tak jag har. Jag har högt i tak hemma hos mig! Allt känns så gammalt och så nytt på samma gång - här bodde jag en gång och lämnade stället för en resa till Stockholm, Taxinge. Allt förändrades i mina vanor för en månad - när jag kom tillbaka hade jag fått nya ögon, nya syner och hela jag känns så ny.

Jag har för det första skaffat mig en fotokamera. Det är någonting som jag har längtat efter jättelänge, men äntligen tog jag tillfället i akt och åkte till Elgiganten. Det blev en resa med buss från Taxinge till Södertälje (livrädd pga att jag hört att busstider och buss-system skulle vara hopplösa där borta). Resan tog mig sammanlagt ungefär tre timmar, men det blev som en rolig liten utflykt.

Sedan så har min syn på städning förändrats en hel del. Det första jag köpte i Willy's idag var stålull och nya Wettex-trasor ^^ Rätt stolt över mig själv är jag, förutom det faktum att nu sitter jag och skriver en blogg istället för att städa.

Men det tänkte jag göra nu! Ska bara klicka på knappen häär... "publicera inlägg".....