Pennies in a well
A million dollars in the fountain of a hotel
Broken mirrors and a black cat's cold stare
Walk under ladders on my way to hell, I'll meet you there
But I don't mind at all
I'm not scared at all
About the cracks in the crystal,
cracks in the crystal ball
torsdag, mars 24
onsdag, mars 23
Vårkvitter.
Idag har jag fått lära mig den egentliga funktionen av en biltuta; det är amerikanernas sätt att infiltrera världen med sin censurkultur.
Exempel: Vid korsningen var två bilar nära att krocka. Båda förarna tutade länge och väl, samtidigt som deras ansikten var förvridna i ren ilska och munnarna gick i ett. Kunde via läppläsning urskilja någonting som liknade typ "evigt pungvred".
För övrigt är det vårstädning av balkongen på gång. Älskar när det äntligen är dags!
Exempel: Vid korsningen var två bilar nära att krocka. Båda förarna tutade länge och väl, samtidigt som deras ansikten var förvridna i ren ilska och munnarna gick i ett. Kunde via läppläsning urskilja någonting som liknade typ "evigt pungvred".
För övrigt är det vårstädning av balkongen på gång. Älskar när det äntligen är dags!
tisdag, mars 15
Varmt.
Kortslutning trots annalkande vårvärme, kvittrande fåglar och byggarbetare utanför porten. väldigt snart skall det renoveras.
Körsång fyller mitt huvud och akustiken i badrummet är bättre än någonsin.
Och snart firar jag nyår. Ett alldeles eget nyår, som bara gör mig och ingen annan äldre.
Körsång fyller mitt huvud och akustiken i badrummet är bättre än någonsin.
Och snart firar jag nyår. Ett alldeles eget nyår, som bara gör mig och ingen annan äldre.
It's often too early,
but never too late
to let go.
but never too late
to let go.
torsdag, mars 10
Santìh
Dags att börja meditera och använda sig av de kunskaper man gagnat på yogan hittills. Yogamattan är beställd och snart kommer allt vara frid och fröjd.
Insåg hur mycket man kan ha på huvudet samtidigt, och skaffade så en almanacka. Den som uppfann almanackan är verkligen ett geni.
Snart är det tenta, innan dess ska det bli:
Lax med quinoa och ångkokta grönsaker
1 port
100 g lax
150 g broccoli
½ dl okokt quinoa
1 morot
1 paprika
2 stjälkar salladslök
1 buljongtärning
Hacka grönsakerna och ångkoka dem i 15 minuter. Koka laxen med buljongtärningen i 6 minuter. Koka quinoan.
Käka.
Insåg hur mycket man kan ha på huvudet samtidigt, och skaffade så en almanacka. Den som uppfann almanackan är verkligen ett geni.
Snart är det tenta, innan dess ska det bli:
Lax med quinoa och ångkokta grönsaker
1 port
100 g lax
150 g broccoli
½ dl okokt quinoa
1 morot
1 paprika
2 stjälkar salladslök
1 buljongtärning
Hacka grönsakerna och ångkoka dem i 15 minuter. Koka laxen med buljongtärningen i 6 minuter. Koka quinoan.
Käka.
tisdag, mars 8
Otrohet.
1½ vecka in på totalt 8 veckors diet; dag 10.
Jag hade kunnat döda för en chipspåse. Normalt sett äter jag en chipspåse 1-2ggr i månaden, och den där dagen jag brukar unna mig i månaden verkar vara någon gång nu.
Det gör ack så ont.
Ännu värre: idag, när jag var på ICA för att köpa Keso, insåg jag vilken kamp det kan bli med djävulen inombords. Först skall man till mejeriavdelningen för att hämta Keso't, och då går man förbi chipshyllan, läskhyllan och Pucko. Sedan ska man betala för Keso't, då går man till kassan förbi glassdisken och MÄNGDERNA med godishyllor (Dumle, åååååhhhhh Dumle) samt ännu mer läsk. Man får fnatt.
Och där står man, med sin Keso. Lite smånöjd över hur gott det ska bli, med Keso. Men i mitt huvud är jag otrogen. För jag tänker på hur en Geisha skulle smaka just där och då.
Jag hade kunnat döda för en chipspåse. Normalt sett äter jag en chipspåse 1-2ggr i månaden, och den där dagen jag brukar unna mig i månaden verkar vara någon gång nu.
Det gör ack så ont.
Ännu värre: idag, när jag var på ICA för att köpa Keso, insåg jag vilken kamp det kan bli med djävulen inombords. Först skall man till mejeriavdelningen för att hämta Keso't, och då går man förbi chipshyllan, läskhyllan och Pucko. Sedan ska man betala för Keso't, då går man till kassan förbi glassdisken och MÄNGDERNA med godishyllor (Dumle, åååååhhhhh Dumle) samt ännu mer läsk. Man får fnatt.
Och där står man, med sin Keso. Lite smånöjd över hur gott det ska bli, med Keso. Men i mitt huvud är jag otrogen. För jag tänker på hur en Geisha skulle smaka just där och då.
måndag, mars 7
Fläsk
Har påbörjat en diet. En diet som heter "Jag har ingen fritid och därför måste jag äta efter schema". Och den dieten fungerar - på en vecka har jag tappat 1½ kilo. På bekostnad av ett par timmars sömn eftersom jag gör matlådor till sent på kvällen. Men mat är så roligt att laga - så det gör ingenting. Och det kan bli så sinnessjukt enkelt också!
Här från boken "Isodieten" av Fredrik Paulún m fl:
Middag 17: Fläskfilé med haricot verts
358 kcal, 38% energi½ fett, 23 energi% kolhydrater, 39 energi% protein
150 g fläskfilé
70g haricot verts
125 g äpple (1)
20 g valnötter (10 st)
lite smör eller olivolja till stekningen
Skär fläskfilén i skivor och stek i lite olivolja eller smör tills de är genomstekta, det brukar ta 5-10 minuter. Koka haricot vertsen lätt så att de fortfarande har en viss spänst kvar. Servera med äpple i klyftor toppat med krossade valnötter.
Mums :)
Här från boken "Isodieten" av Fredrik Paulún m fl:
Middag 17: Fläskfilé med haricot verts
358 kcal, 38% energi½ fett, 23 energi% kolhydrater, 39 energi% protein
150 g fläskfilé
70g haricot verts
125 g äpple (1)
20 g valnötter (10 st)
lite smör eller olivolja till stekningen
Skär fläskfilén i skivor och stek i lite olivolja eller smör tills de är genomstekta, det brukar ta 5-10 minuter. Koka haricot vertsen lätt så att de fortfarande har en viss spänst kvar. Servera med äpple i klyftor toppat med krossade valnötter.
Mums :)
fredag, mars 4
Stackaren var kissrädd.
Möte med en sån där välgörenhetsförsäljare på stan idag:
"*ler stormförtjust* Hej!"
"*blänger*"
"*ler stormförtjust* Får jag ställa några frågor till dig?"
"*blänger*"
"*leendet tonas ned till någonting som ser ut som rädsla*"
"*blänger* ....Hurså?"
"*rädslan fylls till 50% med förhoppning, om än tårögd* Jo, bryr du dig om vår miljö?"
"*blänger* Nej, inte för tillfället för jag har bråttom hem."
"*förstörd* Va? Näh... nähä...."
Mötet avslutat.
"*ler stormförtjust* Hej!"
"*blänger*"
"*ler stormförtjust* Får jag ställa några frågor till dig?"
"*blänger*"
"*leendet tonas ned till någonting som ser ut som rädsla*"
"*blänger* ....Hurså?"
"*rädslan fylls till 50% med förhoppning, om än tårögd* Jo, bryr du dig om vår miljö?"
"*blänger* Nej, inte för tillfället för jag har bråttom hem."
"*förstörd* Va? Näh... nähä...."
Mötet avslutat.
torsdag, mars 3
Le bonbon
Idag har jag lärt mig att allt kretsar kring mig, och det känns bra. Men ibland får jag låna ut min rockring, annars får jag sura blickar. Och så får jag gå ut ur det tomma rummet så jag inte skadas.
Only love is all maroon
Gluey feathers on a flume
Sky is womb and she's the moon
onsdag, mars 2
Era.
På bussen idag hörde jag en man bakom mig slå sig när han satte sig ner. Han svarade på det med "Aj satan, satjävel". Och när jag vände mig om för att titta (man gör ju bara det, liksom), såg jag spår i hans ansikte, såna där man kan se att personen precis skällt på någon eller något. Jag tänkte "Han vet att det inte tjänar någonting till. Vill han uppfostra stolen, eller vem vill han egentligen bestraffa?"
När jag vände mig tillbaka igen, kom jag att tänka på Patrick. Patrick var en lärare jag hade i mellanstadiet, och honom kommer jag nog aldrig glömma. Insikten om att han då var bara några år äldre än jag är idag, får mig att tänka på hur vuxen man är nuförtiden. Vilken förebild jag är för barnen i min dansklass, men även vilket ansvar man egentligen har för en annan människas utveckling. Men ändå.
Patrick försökte lära oss att inte svära. Att svära är fult, sådant gör man inte. Varje gång någon i klassen svor någonting i stil med "fan", "helvete" eller "jävlar" så spärrade han menande upp ögonen så att man skämdes.
Så en dag hände det att jag slog i foten när jag skulle in i klassrummet, och råkade framför Patrick utropa "aj helvete". Jag tittade hastigt upp på honom för att be om ursäkt - till min förvåning fick jag en helt annan respons. Han skakade på huvudet, skrattade och sa: "Det är okej, det är lite av en annan sak om man skadar sig. Då är det okej att svära."
Idag hör man det överallt. De säger åt mig att skrika, gråta och släppa ut min sorg. Jag tillåter mig själv att göra det, och det går stundtals över. Så småningom börjar hjärnan tänka på andra saker, och man lever vidare på ett naturligt, icke-framtvingat sätt. Jag svär inte, för jag vill inte besudla minnen.
Och det är inte värt det att ta exempel från gubben på bussen. Jag skäller inte på stolen om jag sätter mig snett, likaså kommer jag inte att plinga på någon dörr för att kalla någon för Satan. Saker och ting är helt enkelt sådana som man behöver ta itu med i sitt inre, innan man börjar försöka bearbeta utomstående brister.
Låt itu-tagandet börja.
När jag vände mig tillbaka igen, kom jag att tänka på Patrick. Patrick var en lärare jag hade i mellanstadiet, och honom kommer jag nog aldrig glömma. Insikten om att han då var bara några år äldre än jag är idag, får mig att tänka på hur vuxen man är nuförtiden. Vilken förebild jag är för barnen i min dansklass, men även vilket ansvar man egentligen har för en annan människas utveckling. Men ändå.
Patrick försökte lära oss att inte svära. Att svära är fult, sådant gör man inte. Varje gång någon i klassen svor någonting i stil med "fan", "helvete" eller "jävlar" så spärrade han menande upp ögonen så att man skämdes.
Så en dag hände det att jag slog i foten när jag skulle in i klassrummet, och råkade framför Patrick utropa "aj helvete". Jag tittade hastigt upp på honom för att be om ursäkt - till min förvåning fick jag en helt annan respons. Han skakade på huvudet, skrattade och sa: "Det är okej, det är lite av en annan sak om man skadar sig. Då är det okej att svära."
Idag hör man det överallt. De säger åt mig att skrika, gråta och släppa ut min sorg. Jag tillåter mig själv att göra det, och det går stundtals över. Så småningom börjar hjärnan tänka på andra saker, och man lever vidare på ett naturligt, icke-framtvingat sätt. Jag svär inte, för jag vill inte besudla minnen.
Och det är inte värt det att ta exempel från gubben på bussen. Jag skäller inte på stolen om jag sätter mig snett, likaså kommer jag inte att plinga på någon dörr för att kalla någon för Satan. Saker och ting är helt enkelt sådana som man behöver ta itu med i sitt inre, innan man börjar försöka bearbeta utomstående brister.
Låt itu-tagandet börja.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)