onsdag, juni 16

Branden.

Satt på en bänk på Södervärn för en halvtimme sedan och betraktade livet runtom mig.

En tjej sitter snett till vänster om mig på en annan bänk med benen utsträckta och i kors. Hon är väldigt snyggt, ungdomligt klädd. Jag skulle vilja säga att hon har likadana skor som jag. Röda Converse Allstar. Men det kan jag inte. Hennes är rena och fina, putsade eller bara nyköpta/välskötta. Mina är fyra eller fem år gamla. Hål på vissa ställen. Inte ett vitt parti någonstans - om det var meningen att man skulle tvätta eller putsa sina Converse så har jag missat det. Mamma hade säkert gjort det i smyg om hon såg dem.
Men jag har faktiskt inte tänkt på det. Jag har sett dem utvecklas från nya till gamla, från rena till smutsiga, från hela till ihåliga. Varit med på deras resa till sin nuvarande karaktär - sunkiga.

Och när jag satt bredvid tjejen med nya, röda Converse Allstar skämdes jag. Inte över någon känsla av mindervärdeskomplex eller att jag skött mina skor dåligt. Sådant där överlever jag gott och väl.
Mina nya, vita skor i kassen bredvid mig sken av min lycka. Sommarkläderna i den andra kassen också. Det är inte ofta jag shoppar loss. Och på något sätt kände jag att jag fick äta upp det idag när jag satt bredvid den här tjejen. Jag hade lust att, trots mina orakade ben, kasta mig bakom en buske och snabbt byta om till min nya, fräscha garderob. Mina nya vita skor bredvid hennes nya röda Converse.

Kanske är det kursen jag läser som påverkar mig. Eller människor i min omgivning som understryker känslan av framtid och inte förflutet. Mina gamla, röda Converse är en del av en historia om tre gymnasietjejer som delade estetlyckan med allt som hörde till. En gång i tiden var mina skor också sådär nya och fräscha. Men då längtade jag tills de skulle vara i sitt nuvarande skick för det var den stilen som eftersträvades. Det är det jag tänker på när jag ser mina Converse.
Men givetvis är de jäkligt sköna att gå i och de håller som bara den. Det är höjden av farlig bekvämlighet som även kan finnas på andra plan i livet.

Ps. Varför inlägget heter 'Branden'? För att det brann i papperskorgen på busshållplatsen. Det var en massa rök och det luktade bränt. Hade jag haft vatten med mig så hade jag hällt det över branden, men nu hade jag inte det. Ingen affär var öppen i närheten heller, men även om den hade varit det så hade jag inte gjort mig besväret. Speciellt inte sedan en polisbil körde förbi utan att reagera. Så ja.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar