"Kränkande rökare"

Just nu pågår det en debatt på Metros insändarsida huruvida rökning i busskurer är kränkande eller inte. Eller rättare sagt, en ickerökare som klagar, tusen rökare som käftar emot.
"Kränkande". Det är ett starkt, väldigt definitivt ord. Vill man använda ett sådant ord på tal om rökning i en busskur?

Många av de rökare jag känner är några av de trevligaste människorna jag stött på. De skulle inte göra en fluga förnär. De är med i politiska organisationer för mänskliga rättigheter och deltar i demonstrationer. Eller så sitter de bara hemma och är allmänt trevliga, goda människor utan avsikt att såra någon eller kränka någon.

Själv är jag inte rökare. Rökningens utseende och lukt har blivit till en identitetsgrej som absolut inte någonsin skulle kunna stämma in på mig, det kostar dessutom multum och är en fara för hälsan. Frågar du mig, och många rökare dessutom, så är rökning en ovana som bara är jobbig att bli av med. Men jag har mycket mer förståelse för rökare idag än jag hade för, låt oss säga, två eller tre år sedan. "Men vad visste man då".

Dock saknar jag tolerans mot respektlöshet. En person som häver ur sig otrevliga saker till andra, är respektlös. En person som går runt och sprutar parfym på andra på stan, är respektlös. En person som tänder fyr på en papperskorg i ett rum med människor som är väldigt rädda för eld, är respektlös... och en person som står och röker i busskuren, är respektlös. Även den som röker i trappuppgången. Speciellt (!) den som röker i hissen. Helst vill jag slippa rökare vid utgångar också, men någon medmänsklighet får vi ha till dessa stackare som måste gå ut en gång varje stund och ge sig hän till den här hemska åkomman, nikotinbegäret.

Den som är starkast överlever, lyder det ju. Det är naturens lag. Är du astmatiker så får du stå ditt kast, trots att din vän bidragstagaren, som lever på att vara arbetslös, står och smuttar på sin cancerpinne utanför dörren.

Kanske vill man använda "kränkande" i den här bemärkelsen. Men det som förvånar mig är rökare som ber den "kränkta" personen att sluta klaga för det finns värre grejer här i världen.
Men hade jag luktat pyton och vetat om det så hade jag hållt mig borta från människor för att de inte ska behöva lida. Jag spelar inte hög musik någon annanstans än hemma, om jag inte har hörlurar. Tänk om någon inte tycker om musiken jag spelar?

Dessa "okränkande" rökare är fullt medvetna om att det luktar och ryker om dem, och trots att det är en ovana som de själv satt sig i, väljer de att klaga på att andra klagar på dem. Skärpning, för helvete. Allt kretsar inte kring er. Allt kretsar kring ickerökarna...