I mitt huvud hör jag
En flickas plågade gråt
Snyftningarna är många
Det krävs mer än ett enkelt "förlåt"
Jag hör henne ledsen och ärrad,
Med utdragna, lågmälda tjut
Tröttheten vittnar om väntan
På någonting som blev ett slut.
Oförstående, förtvivlad undran
På en nyvaken morgonstund
Tänk, vilka plågsamma följder -
När man bara ville ha sig en blund...
Tänk, om ett år till var möjligt
Eller två, eller fyra, eller fem
Ditt lynne kunde fortsätta välkomna
Varenda gång när jag kom hem...
Vila i frid, min älskade kisse,
Må du trivas i Tasseland.
Någon dag ses vi återigen,
Och vandrar tillsammans, hand i hand.
-
080525 - 090109
Isia,
SvaraRaderaDet finns inte mycket mera för mig att säga än att jag delar din sorg ...och beklagar förlusten.
Livet tar våra drömmar allt för tidigt och nästa sekund du ser dig själv i spegeln är ingenting som det var förut. Jag har också förlorat släkt, husdjur och vänner jag en gång delade mitt liv med. En sak vet jag väldigt säkert eftersom det är något jag tror på...
Det finns omständigheter människor inte vill eller kan förstå för det förmår ej människans natur att tolka dem och när det blåser motvind så ska det finnas vänner till hands som kan bära en genom stundande sorg och desperation.
Mina tankar finns hos dig och Pontus!
//Niclas