Det är bara någonting spöklikt över staden; om det är lugnet i centrum, om det är kyrkorna och de gamla byggnaderna, eller om det bara var vädret idag. Snöoväder, halka och slask som skapade ett dystert dagsljus och en centralstation som hade kunnat vara som hämtad ur ett fotografialbum från 1940-talet (givetvis bortsett från medborgarnas klädstil).
Det är en studentstad, där ett tiotal fakulteter är utspridda över gatorna och parkerna. Fakulteter som är belägna i gamla, gamla byggnader som renoverats några gånger, men som förnimmer om en tid för länge sedan. Byggnader som man ibland måste gå igenom gamla grindar för att komma till, eller stora parker.
Det är doften av gamla böcker som vädrats ur av vinden utomhus, bilar och deras avgaser som kör förbi, regn som tvingar ner den på marken någonstans i grusstigen. Doften av böcker tycker jag är underbar, men tanken på att samma doft av böcker funnits där så länge, och att så många som sedan flera årtionden inte är vid livet, som använt sig av biblioteken för att söka information precis som deras arvingar gör idag, gjorde att jag helt enkelt gjorde mina affärer - och gick raka vägen till centralstationen igen. Nej, för här stannar jag inte.
Lund är ett vackert minne. Det är en nostalgitripp, och en sak som har sin tid. Och vem vet, kanske hamnar man där igen en dag - den gången utan förföljare eller ärkefiender. Men idag har jag funnit min rätta plats, och det är inte i spökstaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar