Hur går det?
Någon framgång ännu?
Känns det inte ensamt där, i skuggan av gemensamheten?
Hur går det?
Känns någon ångest?
Är det inte jobbigt att hela tiden behöva kolla över axeln?
"Jag ska nog minsann inte låta dem förstöra min kväll."
Hur gick det till?
Att ifrågasätta och smutskasta böner som hör ett hjärta till -
det är fullkomligt slöseri.
Jag väntar på universums beslut...
