Kom nyss över en artikel om Michael Jackson, varvid jag länkades vidare via Aftonbladet till olika bloggar som skrivit om honom och hans död. Flera har skrivit om honom som "den nye Elvis" och att han var den allra störste.
Och en tanke slog mig. Vi har haft så stora idoler i våra liv genom åren, the Rolling Stones, Elvis Presley, the Beatles, Bob Dylan och många andra har haft sina topp-år, och skrikande fans har samlat på autografer, artiklar och konsertbiljetter på grund av deras slående musik. Vi har haft de stora musikåren, legendåren, artister som infört galna klädstilar och varit förebilder för oss. Det var hysteri på dansgolvet, alla ville ta del av den genialiska musiken.
Vad har hänt nu?
Det känns som att idolvärlden försvann den 25 juni. För har vi någon stor stjärna på lager som tagit, eller som kommer att ta, världen med storm och som kan mäta sig med storheterna?
Jag medger visserligen att jag inte forskat speciellt mycket inom musikvärlden på senare tid. Men tiderna har förstört så mycket med vad som hade kunnat vara underbar, inspirerande musikförmedling. Media och skvallerpress har gjort mänskligheten minst lika överförtjust som själva storheterna på scen - och idag verkar media och skvallerpress snarare konkurrera med Hollywood. Vad är det som gör att skvallerpressen fortsätter att föröka sig? För vi läser uppenbarligen hellre om skandaler än om vad som går bra/dåligt inom själva musiken. Vill vi ta ner kändisarna på jorden och göra dem till en av oss? Eller vill vi bli en av dem?
Med den massiva medieproduktion som möjliggör för så många människor att söka sig till framför kameran, vill plötsligt alla människor stå på piedestalen. Alla vill sticka ut, alla trängs för att få synas, och personer med verklig talang får ofta stiga åt sidan för att en energiknippe med stora färglada tofflor skuttar fram och tar ett stadigt handslag med producenten.
Ett faktum uppenbarar sig nu.
Mänskligheten behöver en idol. En idol som kan få medierna att hålla truten, och som håller ordning på den här världen utan en enda order. Någon som ingen ska kunna mäta sig med, en ren talang. Någon som får alla att tänka "varför kom jag inte på det där?", fast med en gnutta hopplöshet. Ja, vi behöver en gud.
