Så, nu finns jag inte längre.
I tre år har jag funnits där alla andra funnits. Visat andra var man är, hur man är, när man är och varför man är. Petat och blivit petad tills armen/magen/ryggen blöder. Ramat in sitt ansikte på diverse olika fotografier från årgångar, månadsgångar, veckogångar. Kollat på andras inramningar. "Jaså, det är så hon ser ut" och "Så skönt att fler kan se ut som sär på fotografier".
Så gick internet ut genom dörren. Användandet minskade radikalt. Och de få gånger som man loggade in, så fanns man inte. Man petade, men det hann läka innan nästa gång. Man skrev, men bara onödiga små inlägg. Inget man blev ihågkommen för - vilket jag inte ville bli heller. På nätet? Snälla nån.
Så jag satte mig ner och började googla. Kom till en sida på aftonbladet som berättade hur svårt det är att få bort sitt facebookkonto. Somliga användare på sajten började intressera sig för detta fenomen. Någon har startat en grupp som heter "How to delete your facebook account permanently" (Hur man permanent tar bort sitt facebookkonto). Någon berättar hur han fick gå igenom 2500 steg (cirkus) för att få bort sig själv därifrån. Någon skriver "Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att förstå att det är någonting lurt med det här".
De vill ta över världen. De stänger in mänskligheten i en bubbla. Och mänskligheten älskar det.
Det tog mig två nätter att ta bort alla mina meddelanden, alla mina kommentarer, alla mina foton, alla mina vänner och mina meddelanden till dem (en jäkla massa scrollande i andras loggar) och alla de idiotapplikationer som glatt berättar vem man är i Ankeborg, och vilken drog man hade varit om man var en drog.
Efter att ha klickat på länken "Ta bort Facebookkonto permanent" kom meddelanderutan upp om att "Kontot inaktiveras i två veckor, varvid det tas bort helt. Om du loggar in inom dessa två veckor, återaktiveras kontot." Och då slog mig tanken "Om mitt konto ändå tas bort helt, varför har jag suttit som en idiot och scrollat, raderat och klickat i två nätter som de skrev att man skulle göra?" Konspirationsteorierna, som de kallas även i detta fallet, började synas ännu tydligare när jag insåg att denne gode man som startat TaBortFacebook-gruppen måste vara någon slags revolutionist. En revolutionist som inser mänsklighetens svagheter och som utan människans vetskap eller förståelse visar att "Du har begått ett misstag med att bli medlem i den här sajten och blottat dig själv helt - en vacker dag förstår du vilket misstag det var - men jag hjälper dig att rentvå dig själv från allt det där. För att göra det måste vi börja i ditt psyke."
För visst f*n har jag inte lust att logga in på Facebook igen när jag kämpat som en tjur för att få bort allt som Facebook handlar om; att 'behålla' kontakten med mina vänner? Inte nog med det så har jag plågat mig själv med att klicka mig till vansinne i två långa nätter. Hade gått snabbare att hoppa ner i en avgrund - men det är inte det livet jag ville få slut på.
I tre år har jag funnits där alla andra funnits. Visat andra var man är, hur man är, när man är och varför man är. Petat och blivit petad tills armen/magen/ryggen blöder. Ramat in sitt ansikte på diverse olika fotografier från årgångar, månadsgångar, veckogångar. Kollat på andras inramningar. "Jaså, det är så hon ser ut" och "Så skönt att fler kan se ut som sär på fotografier".
Så gick internet ut genom dörren. Användandet minskade radikalt. Och de få gånger som man loggade in, så fanns man inte. Man petade, men det hann läka innan nästa gång. Man skrev, men bara onödiga små inlägg. Inget man blev ihågkommen för - vilket jag inte ville bli heller. På nätet? Snälla nån.
Så jag satte mig ner och började googla. Kom till en sida på aftonbladet som berättade hur svårt det är att få bort sitt facebookkonto. Somliga användare på sajten började intressera sig för detta fenomen. Någon har startat en grupp som heter "How to delete your facebook account permanently" (Hur man permanent tar bort sitt facebookkonto). Någon berättar hur han fick gå igenom 2500 steg (cirkus) för att få bort sig själv därifrån. Någon skriver "Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att förstå att det är någonting lurt med det här".
De vill ta över världen. De stänger in mänskligheten i en bubbla. Och mänskligheten älskar det.
Det tog mig två nätter att ta bort alla mina meddelanden, alla mina kommentarer, alla mina foton, alla mina vänner och mina meddelanden till dem (en jäkla massa scrollande i andras loggar) och alla de idiotapplikationer som glatt berättar vem man är i Ankeborg, och vilken drog man hade varit om man var en drog.
Efter att ha klickat på länken "Ta bort Facebookkonto permanent" kom meddelanderutan upp om att "Kontot inaktiveras i två veckor, varvid det tas bort helt. Om du loggar in inom dessa två veckor, återaktiveras kontot." Och då slog mig tanken "Om mitt konto ändå tas bort helt, varför har jag suttit som en idiot och scrollat, raderat och klickat i två nätter som de skrev att man skulle göra?" Konspirationsteorierna, som de kallas även i detta fallet, började synas ännu tydligare när jag insåg att denne gode man som startat TaBortFacebook-gruppen måste vara någon slags revolutionist. En revolutionist som inser mänsklighetens svagheter och som utan människans vetskap eller förståelse visar att "Du har begått ett misstag med att bli medlem i den här sajten och blottat dig själv helt - en vacker dag förstår du vilket misstag det var - men jag hjälper dig att rentvå dig själv från allt det där. För att göra det måste vi börja i ditt psyke."
För visst f*n har jag inte lust att logga in på Facebook igen när jag kämpat som en tjur för att få bort allt som Facebook handlar om; att 'behålla' kontakten med mina vänner? Inte nog med det så har jag plågat mig själv med att klicka mig till vansinne i två långa nätter. Hade gått snabbare att hoppa ner i en avgrund - men det är inte det livet jag ville få slut på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar