Det är perfekt fullmåne ute ikväll, och de rasande förbigående molnen påminner om någonting som kan vara en skräckfilm om vampyrer eller kallblodiga mord ute i natten. Speciellt halkan ute på parkeringen överrumplar mig - i tron om annalkande vår hade jag förväntat mig en betydligt lättare gång mot taxin. En plusgrad är varmare än tio minusgrader men likt förbannat står man där och skakar. Femton grader till. Det är allt jag begär.
Ett svävande sinne tar mig tillbaka till en naiv ungdom, och jag är inte förvånad över nuvarande resonemang. Det är som om jag var femton år igen. Utan en aning om vad jag ger mig in på och utan en aning om hur jag tar mig ur det. Funderingar om vilket jag borde ta reda på först tar över mig medan allt runtomkring mig fortsätter i sin normala takt. Sin normala, alldeles för snabba takt. Är det läge att tappa huvudet nu, när mitt liv ska ta sitt stora skutt?
Våren ska inte inledas på detta obetänkta sätt. Så låt oss behålla vinterns mystiska atmosfär ett tag till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar