När du lovar en person någonting, låt oss säga att göra en tjänst, så innebär det att du måste göra det du sagt att du ska göra. Ni har ingått ett muntligt kontrakt som båda är införstådda med. Att inte fullfölja det utlovade resulterar i besvikelse och i värsta fall i osämja om personen inte fått förklarat för sig varför den inte fick som den förväntade sig. Men händer det att löften bryts flera gånger så sinar sakta förtroendet för dig. Nästa gång du lovar någonting så är det bara någonting du säger, med plats för modifikation och 'oftast avbrott'.
När du lovar en annan människa något, så har du automatiskt bundit dig till någonting. Och när du bundit dig till detta, så måste du antingen fullfölja det du lovat, eller bryta löftet - vilket resulterar i besvikelse eller i värsta fall i osämja.
Ibland kan det hända att du lovat en person någonting, som personen själv inte vet om. Ett internt löfte som endast gjorts för dig själv, kanske för att överraska personen på något sätt. Detta kan resultera i positiva känslor hos personen och stärka er relation, alternativt rasera det helt för er (beroende på hur väl du känner denna människa).
Blir du tvungen att bryta ett sådant löfte, är det ingen skada skedd för din och personens relation eftersom personen inte visste om löftet och därför inte kan bli besviken. Däremot blir du besviken över att du inte fullföljde det du lovat dig själv.
Sådana löften kan också handla om enbart dig själv; att gå klart skolan, att städa badrummet, att gå på spa för att skämma bort dig själv ordentligt. Och ibland blir man tvungen att bryta sådana löften. Kanske handlar det om dålig ekonomi, eller brist på tid, eller någon plötslig olycka bland dina vänner eller familj. Men eftersom det bara är du som är med om löftet, är det ingen större skada skedd. Ingen som blev besviken förutom du - men du fick förklarat för dig varför det blev som det blev, och du förlät dig själv.
Nu undrar jag om det finns något samband mellan förmågan att hålla löften till andra och att hålla löften till sig själv?
När man lovar en annan människa någonting, lovar man då sig själv att hålla löftet? Är själva löfteshållningen någonting som kanske håller självförtroendet i trim?
Hur ofta bryter du dina löften till dig själv? Har det kanske blivit så, att det du lovar dig själv idag, är efter år av löftesbrott till slut bara någonting som du säger med plats för modifikation? Hur duktig är du på att hålla dina löften överlag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar