Rastfull.

Det finns så jäkla mycket att göra egentligen. Oavsett om man bor hemma eller inte så kommer man ständigt på nya saker att göra. Kommer man hem från skolan eller jobbet så vilar man kanske. Tar sig en macka, kollar på teve eller sätter sig vid datorn.

Reflekterar över dagen.

Men sedan framemot kvällen så kommer ibland en sådan stark känsla av att man vill göra någonting men man vet inte riktigt vad. Det går inga intressanta program, det går inte att laga någon favoriträtt/baka pga brist på ingredienser och energi och städa vill man definitivt inte göra. Det är kallt ute och jobbigt att ta på sig en massa ytterkläder, och man är trött på te och dagdrömmar.
När inga plikter kallar, när allt känns som en enda lång period av omöjlig socialitet med sig själv, det är då som många glömmer någonting. Det där lilla extra som tar en till fantasins värld.

En bok.

Förut vägrade jag läsa böcker för att jag tyckte att det inte gav mig någonting, det enda som händer är ju faktiskt att man sitter och läser ord för ord tills man vänder blad och sedan fortsätter läsa. Men självklart hade jag glömt bort vad som hände inom mig när jag läste spännande historier, roliga berättelser, spännande skildringar. Hur jag ibland kände kalla kårar vandrande över ryggen. hur mina tårar rann nedför mitt ansikte, eller hur jag började gapskratta i en annars knäpptyst omgivning.
En bok. En sammansättning av pappersark, en massa svarta tecken tryckta på vitt papper. Att en tyst stund kan skapa så mycket glädje, så mycket hat, så mycket förståelse och oförståelse.

Det är fantastiskt.