Augustenborg.

Häromdagen gick jag hem från Allfrukt med fulla kassar, och insåg halvvägs att jag hade glömt köpa plastpåsar. Lyckligtvis fanns det en närbutik precis där jag befann mig, varvid jag gick in för att chansa på att de hade sådana till försäljning (det var en ytterst liten butik).

I affären jobbade en medelålders man, som genom släktmässig kontakt är bekant med min far - dock har jag aldrig träffat denne man vad jag kan minnas, och därför visste jag inte heller om det verkligen var han eller en anställd.
Hursomhelst, hoppades jag på en snabb visit i närbutiken, betala för mina plastpåsar och fortsätta mitt lunkande hemåt.

Besöket inleddes av sneda blickar från både kassören och den vid det tillfället innevarande kunden (de stod och småsnackade, så jag tog mig friheten att avbryta). Därefter följde en längre utläggning om vilka plastpåsar som är bra till vad, vilka han har slut på och vilka han har inne, och de olika påsarnas lämplighet för diverse ändamål.

Slutligen var det dags för mig att välja mina plastpåsar, och bege mig till kassan. Strax efter betalningen kollade kassören upp på mig och frågade:

"Är du bosnier?"

Jag svarade:

"Nej, däremot är jag bestämt säker på att du känner min far."

Han svarade:

"Ah, såklart. Jak sie masz!"

Innan jag vet ordet av, står jag där och tvångslyssnar på ett musikstycke från den nybekante mannens mobiltelefon. Kunder kommer och går, och när jag visar ett smärre tålamod får jag anmodan om att "Det är inte långt kvar! Lyssna, det är skitbra!"




Hahahah.
Trots allt gillar jag ändå Augustenborg.