På bussen idag hörde jag en man bakom mig slå sig när han satte sig ner. Han svarade på det med "Aj satan, satjävel". Och när jag vände mig om för att titta (man gör ju bara det, liksom), såg jag spår i hans ansikte, såna där man kan se att personen precis skällt på någon eller något. Jag tänkte "Han vet att det inte tjänar någonting till. Vill han uppfostra stolen, eller vem vill han egentligen bestraffa?"
När jag vände mig tillbaka igen, kom jag att tänka på Patrick. Patrick var en lärare jag hade i mellanstadiet, och honom kommer jag nog aldrig glömma. Insikten om att han då var bara några år äldre än jag är idag, får mig att tänka på hur vuxen man är nuförtiden. Vilken förebild jag är för barnen i min dansklass, men även vilket ansvar man egentligen har för en annan människas utveckling. Men ändå.
Patrick försökte lära oss att inte svära. Att svära är fult, sådant gör man inte. Varje gång någon i klassen svor någonting i stil med "fan", "helvete" eller "jävlar" så spärrade han menande upp ögonen så att man skämdes.
Så en dag hände det att jag slog i foten när jag skulle in i klassrummet, och råkade framför Patrick utropa "aj helvete". Jag tittade hastigt upp på honom för att be om ursäkt - till min förvåning fick jag en helt annan respons. Han skakade på huvudet, skrattade och sa: "Det är okej, det är lite av en annan sak om man skadar sig. Då är det okej att svära."
Idag hör man det överallt. De säger åt mig att skrika, gråta och släppa ut min sorg. Jag tillåter mig själv att göra det, och det går stundtals över. Så småningom börjar hjärnan tänka på andra saker, och man lever vidare på ett naturligt, icke-framtvingat sätt. Jag svär inte, för jag vill inte besudla minnen.
Och det är inte värt det att ta exempel från gubben på bussen. Jag skäller inte på stolen om jag sätter mig snett, likaså kommer jag inte att plinga på någon dörr för att kalla någon för Satan. Saker och ting är helt enkelt sådana som man behöver ta itu med i sitt inre, innan man börjar försöka bearbeta utomstående brister.
Låt itu-tagandet börja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar