Massförstörelsevapnet.

Nej jag talar inte om nåt atomigt eller så. Inga bomber än så länge. Och man kunde aldrig ana att något så fint, så vitt och fluffigt och oskuldsfullt, skulle bli så dödligt farligt i fel mans händer.

Jag talar om den snö som härjar i Malmö - tja i hela Skåne för den delen - hela Sverige - VÄÄÄÄRLDEN!!!! Snöänglar här och där, en och annan snögubbe och lyckliga små barn som åker pulka. Åhåhå, det blir en vit jul i år och det betyder att tomten äntligen kan ta sig fram med sin släde och sina renar och blaha blaha. Aw.

Ju mer man skymtar det vackra och snälla, desto mer skymtar man det onda och farliga - desto mer tappar man förtroende för mänskligheten som moraliskt ting. Snöbollar som kunde rullas till att bli stora, nya (om än kalla) människor (om än fula), kastas på fastigheter och busskurer. Istappar, som med sin skönhet skulle bli en perfekt bakgrundsbild på var mans datorskrivbord - faller ner och träffar personer i hjässan. Blodsplatter och elände. Sedan sitter folk där på trottoarkanten, huvudlösa. Medan de snöbollskastande fortsätter skrattande sin färd mot nästa snöhög för att hämta ny snö. Och medan fastighetsägarna fläktar sig själv med sedelbuntarna, som egentligen skulle ha varit betalningsmedel till elslingor - men som minsann blir en perfekt julklapp till barnen.

Någonstans i Stockholm har en förälder köpt sitt barn en alldeles ny cykel. Men så kom en istapp. Gissa vad de skulle ha lagt pengarna på istället.

Kyla skapar fint pälsmode, isprinsessor, kisande ögon för att skydda mot snöfall vilket gör att folk ser ut som om de ler, pulkatävlingar.
Kyla skapar busstreck av 18-åriga pojkar (väx upp), förkylningar/virus/ihjälfrysningar, blöta strumpor/allmänt obehag.

Kylan borde förstås helst förbjudas. Dock är nog detta svårt att genomföra - det finns dock kryphål. Ett leende från en total främling kan göra att man glömmer kylan totalt. Anordna gemenskap i olika former. Uppfostra buspojkarna (heck, bussa en isprinsessa på dem). Vid sidan om sprutbyte - anordna strumpbyte. Visa Malmös befolkning att staden bryr sig.

Annars är det svårt att bry sig själv.